Bra med längre projekttid!

Karin Sennefelt vid historiska institutionen i Uppsala drar i sitt inlägg ”Drömmen om syntesen” en lans för de vetenskapliga synteserna. Hon efterlyser bättre möjligheter för forskarna att åstadkomma sådana och hoppas att finansiärerna ska förändra sina stödformer så att detta mål lättare kan nås.

Jag tycker Karin Sennefelt har en poäng, men önskar att hon också hade resonerat kring hur synteser värderas som merit i samband med konkurrensen om lediga anställningar. Hon skriver om ”den typ av publicering som värderas högst, i Sverige och internationellt; det vill säga den syntetiserande monografin”. Internationellt kan det säkerligen vara så, men mitt intryck från Sverige är att specialstudier i en rad humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen av tradition värderas högre än synteser. Samma intryck får jag av hur de publicerar som har utrymme för forskning inom sina anställningar: forskarassistenter, universitetslektorer, professorer, akademiforskare och liknande. De avgör på egen hand vad de ska forska om och hur resultaten ska publiceras. Även de väljer i flertalet fall specialstudien, trots att de skulle kunna åstadkomma ”de stora, syntetiserande monografierna”. Möjligen definierar Karin Sennefelt och jag ”syntes” olika, men att vetenskapens interna meritvärderingssystem är värd uppmärksamhet i detta sammanhang, därom är jag förvissad.

Jag instämmer i Karin Sennefelts kritik mot den starka inriktningen på 3-års projekt i vårt land. Det är ett svenskt fenomen som utländska ledamöter i beredningsgrupperna ofta ställer frågor om. Jag tycker därför att det är bra att VR öppnar för upp till 5-åriga anslag. Visst innebär det att färre forskare kan få anslag. Men VR:s uppdrag – och RJ:s – är inte att ge anslag till så många individer som möjligt, utan att finansiera de bästa ansökningarna. Inom ramen för RJ:s stora program, som ger anslag under 6 till 8 år, finns utrymme för forskarna både att skriva synteser och att göra specialstudier.

Under flera år har såväl humanister som samhällsvetare med framgång formulerat sådana ansökningar. Glädjande nog kan jag konstatera att också en del av forskarna med projektanslag kommer att lägga fram sina resultat i form av synteser, synteser som i något fall av allt att döma kommer att förändra forskningsläget. I de fallen önskar jag att RJ var ännu mera flexibelt och t.ex. kunde bevilja ett tilläggsanslag för ett par år.

Inom RJ ska vi faktiskt ta fasta på Karin Sennefelts resonemang kring synteser även på ett annat sätt. Vi får löpande ansökningar om tryckningsbidrag. I rätt många fall är det frågan om antologier, antingen med flera olika bidragsgivare eller med många uppsatser av samma författare. Efter läsningen av Karin Sennefelts inlägg känner jag att vi ska begära att antologierna innehåller en ordentlig vetenskaplig inledning och en motsvarande sammanfattning/konklusion. På så sätt skulle även ”antologiprojekt” kunna redovisa resultat av syntetiserande natur.

 

Göran Blomqvist, vd

Lämna en kommentar

Din e-postadress publiceras inte. Fält markerade med asterisk (*) är obligatoriska.

Namn*

E-post*

Kommentar