Ansökningsystemet är öppet: men hur funkar det, egentligen?

I artikeln ”Svensk forskningspolitik missförstår forskningen” (http://www.newsmill.se/artikel/2012/11/28/topp-svensk-forskningspolitik-missf-rst-r-forskningen) hävdar Stefan Svallfors, att forskningspolitiken ägnar forskningsmiljöerna på tok för liten uppmärksamhet.Han menar dessutom att kunskapen om vad som fungerar och varför, är mycket knapphändig i den akademiska världen. Systematiska studier saknas ofta.

Svallfors har en poäng. Kunskap om hur det fungerar saknas, mycket är anekdotisk kunskap, en del modeflugor och ibland dras projekt igång som rena fullskaleexperiment. Riksbankens Jubileumsfond (RJ) har därför hösten 2012 beslutat att förstärka forskningen om högre utbildning, forskning och forskningspolitik dels genom direkt finansiellt forskningsstöd dels genom samarbete med andra forskningsfinansiärer.

RJ har även påbörjat arbetet med att få bättre kunskap om hur olika stödformer fungerar genom att utvärdera projekt som stödform. Är det möjligt att se hur utformningen av ett av RJ:s ”instrument” påverkar individernas karriärer, möjligheterna för flera forskare att samarbeta och resultaten av forskningen? Svenska forskningsprojekt är av tradition 3-åriga. Det förefaller de för det mesta ha varit under sin halvsekel långa historia i det svenska forskningssystemet. Varför är just 3 år den optimala längden för all forskning, kan man undra.

Jag nämner utvärderingen som ett exempel på satsningar för att tillfredsställa ett växande behov av systematisk kunskap om forskningssektorn och hur den påverkas av olika forskningspolitiska insatser.

Under de senaste 15 åren har vi upplevt både en stark expansion av forskarutbildningen och en fokusering på excellenta miljöer. Under senare år har vi dock sett en förskjutning i finansieringen från ”projects” till ”people”. Satsningar på ett fåtal framstående individer, som får långsiktiga resurser att använda med stor frihet, hos några av de bästa internationella forskningsstiftelserna, däribland Wellcome Trust och Howard Hughes Foundation. I Sverige har först RJ med Pro Futura-programmet och nu även Wallenbergsstiftelserna anslutit sig till denna trend genom att identifiera och finansiera särskilt framstående forskare.

För svensk forskning är det dock viktigt att inte överge inriktning på att finansiera högkvalitativ forskning. För RJ:s del i form av projekt och program.

RJ har sedan 70-talet satsat på utvärderingar, uppföljningar och kartläggningar med syfte att förbättra utformningen av former för forskningsstöd. Vi fortsätter att se över våra ordinarie forskningsstöd och vid behov förtydliga dem. Vi fortsätter arbeta för att våra ordinarie forskningsstöd har stor flexibilitet och tillgodoser varierande forskningsbehov, som inte enbart utformas som 3-åriga individprojekt och 6-åriga program för forskargrupper.

Grundläggande är att fristående forskningsfinansiärer som RJ utnyttjar sin frihet till att göra en oberoende analys, testar väl underbyggda idéer och inte automatiskt väljer samma lösningar som andra finansiärer eller täcker upp för brister i statens eller lärosätenas agerande.

Göran Blomqvist

Lämna en kommentar

Din e-postadress publiceras inte. Fält markerade med asterisk (*) är obligatoriska.

Namn*

E-post*

Kommentar