Fel sorts kollegialitet blir problematisk

Men anledning av turbulensen kring rektorerna vid Uppsala och Linnéuniversitet begrundar Sharon Rider, begreppet kollegialitet. Kollegialitet i betydelsen beslut fattade på vetenskaplig grund, är en styrform värd att bevara, men problemet är att det ofta är fel sorts kollegialitet som styr, där besluten fattas på till följd av kollegialitet managers emellan.

På förekommen anledning har det förekommit mycket diskussion på senare tid kring kollegialitetens syften och villkor, dess tillkortakommanden eller fördelar som styrform inom universitetet. Jag menar att det är alldeles utmärkt att det offentliga samtalet om universitets organisation och uppgift är livligt, stundtals även passionerat. Det betyder att frågan anses viktig, att universitetets funktion och verksamhet berör, att man förstår att frågan angår många fler än forskare, lärare och studenter.

Men vad är kollegialitet, och varför spelar den så stor roll i dessa diskussioner? Ja, rent definitionsmässigt är kollegialitet namnet på förhållandet kollegor emellan. Den definition av kollegialitet som man åsyftar när man hänvisar till dess värde är den som gör gällande att kollegor är människor som förenas i en gemensam strävan, och som respekterar varandras vilja och förmåga att arbeta mot gemensamma mål. Alltså innebär kollegialitet bland annat att man beaktar, ja, man förutsätter varandras vilja och förmåga att arbeta och samarbeta mot gemensamma mål, vilka är bestämda av professionens gemensamma värderingar och normer. I den meningen är kollegialitet en “platt” styrelseform, det är argument och sakkunskap som ska stå till grund för beslut, inte ställning eller makt. Så tillvida någon intar en högre position, ska det vara på grundval av meriter som hon har tillmätts och tilldelats av sina kollegor enligt dessa gemensamma normer.

Men kollegialitet har som bekant ett Janus-ansikte. Som sociologiskt begrepp kan kollegialitet kontrasteras mot byråkratisering, men inte så enkelt som man kan tro. Max Weber, till exempel, skilde mellan kollegialitet som ett medel för att förhindra experter och yrkeskunniga från att utmana makten, och kollegier grundad i expertis vars syfte är just att gynna objektivitet och neutralitet. Andra forskare har velat se kollegialitet som en organisationsform i sin egen rätt vid kunskapsintensiva organisationer. I en sådan organisationsform uppstår en socialiseringsprocess där enskilda inom organisationen söker att profilera, positionera och nischa sig för att säkerställa sin egen plats. En sådan bild av kollegialitet står förstås i bjärt kontrast med idén om kollegialitet som betonar ömsesidig tillit, öppenhet, gemensam strävan och sakargumentets primat.

I universitetssammanhang innebär kollegialitet medlemskap i ett akademiskt sammanhang såsom en universitetsinstitution eller fakultet. Idén bakom kollegialt styre bygger på att forskningens och den högre utbildningens verksamhet är av en speciell art, vilken skiljer den från korvfabrikens eller Trafikverkets. Det som produceras vid ett universitet är ju kunskap, som inte är vilken vara eller tjänst som helst. Den är nämligen inte en vara eller tjänst över huvudtaget. Kunskapsproduktion förutsätter öppen prövning, intellektuell självständighet och neutralitet, inte minst i förhållande till olika intressenters krav och önskemål. Saken ska tala för sig själv, och ekonomiska argument ska skiljas strikt från vetenskapliga.

I detta avseende är kollegialitet att betraktas som närmast motsatsen till managerialism, där vem som säger något är av större vikt än sanningshalten eller rimligheten i det som sägs. Managerialism är av sin natur hierarkisk, och tanken med en yrkeskår av managers är att deras beslut inte ska behöva utsättas för oberoende sakkunnig granskning av de som är underordnade i linjen. Det ingår alltså i själva begreppet att respekt för och tillit till sakkunskap och expertis bara sträcker sig till andra “kollegor” bland managers, det vill säga en slags “managerial kollegialitet” i bemärkelsen “en särskild organisationsform i kunskapsintensiva organisationer där enskilda inom organisationen söker att profilera, positionera och nischa sig för att försäkra sin plats”.

Naturligtvist är det viktigt – i dagens massuniversitet skulle jag säga oumbärligt – att det finns “proffsiga” administratörer och förvaltare vid våra lärosäten. Ingen vill arbeta på en arbetsplats där det inte finns en hög nivå av kompetens hos ekonomer, administratörer och liknande grupper. Men vi måste inse att ekonomens professionella mål inte alltid överensstämmer med läkarens, lärarens, poliskommissariens eller forskarens. Denna brist på överensstämmelse har vi sett många prov på under senare år. Och det är det som gör att vi lärare och forskare har all anledning i världen att måna om goda administratörer som med yrkesstolthet gör sitt yttersta för att vi ska kunna göra vårt jobb med yrkesstoltheten i behåll. För att uppnå detta önskevärda sakernas tillstånd måste vi erkänna att begreppet medarbetare inte är synonymt med kollegor. Är man ekonom, är andra ekonomer ens kollegor. Men prefekten eller läraren vid en institution är administratörens medarbetare. Medarbetarskap inom universitetet består i att olika kollegier måste lära sig att respektera rågången mellan ens eget kompetensområde och andras.

När man pratar om professorsvälde med mera, bör man akta sig för att leva kvar med en karta som ritats över ett helt annat landskap än det vi befinner oss i dag. På alltför många lärosäten har professorernas makt reducerats avsevärt, inte minst i relation till rektorerna och högskolestyrelser (som i sin tur i hög grad består av externa intressenter, snarare än studenter och kollegor). Jag menar inte att kotterier och nätverk inte finns, eller att de inte utöver makt. Men såtillvida den vetenskapliga samhällskroppen mår dåligt, är det inte på grund av kollegialiteten i meningen beslut tagna på vetenskapliga grund. Problemet är snarare att det är fel sorts kollegialitet som styr, kollegialitet managers emellan.

Sharon Rider
Uppsala universitet

sharon.rider@filosofi.uu.se

Lämna en kommentar

Din e-postadress publiceras inte. Fält markerade med asterisk (*) är obligatoriska.

Namn*

E-post*

Kommentar