Vem kan, vem vill, vem åker? Akademisk mobilitet som möjlighet och dilemma

Internationalisering beskrivs ofta i termer av akademisk mobilitet. Men trots att så många är så positiva till akademisk mobilitet finns det problem, skriver Helena Pettersson, forskare i etnologi och gender studies som just nu arbetar vid institutionen för Kultur- och medievetenskaper, vid Umeå universitet, med ett projekt om akademisk mobilitet och internationalisering.

Forskningens internationalisering och forskares rumsliga mobilitet har under de senaste åren diskuterats som ett antingen-eller-fenomen. Å ena sidan framställs kravet på akademisk mobilitet som en förutsättning för svensk forskarframgång, å andra sidan framhålls att mobilitet blir orimlig att kräva utifrån jämställdhetsperspektiv. Likaså framställs rekryteringar av utländska toppforskare som benämns ”av världsklass” som en universallösning för ökad excellens och utveckling av starka forskningsmiljöer. Det är naturligtvis svårt att säga att några av dessa perspektiv är enbart självklara eller felaktiga. Snarare ringar de in några aspekter som är nödvändiga att förstå i debatten om forskningsinternationalisering. Exempelvis bör vi fråga oss vilka forskningsvinsterna är med internationalisering och mobilitet och hur detta kan relateras till akademisk kultur kopplat till välfärd och jämställdhet i svensk akademi.

Forskares möjligheter att vara rumsligt mobila beskrivs i debatten som ett nödvändigt villkor för en framgångsrik kunskapsproduktion. Den digitala åldern till trots är ännu människans fysiska närvaro i detta kunskapsutbyte central. Den förkroppsligade kunskapen som kommer med individen betraktas som betydelsefull för att stärka miljöer. Där det finns människor uppstår också interaktioner, utbyten och konflikter och kulturbärande beteenden. Det spinns värderingar och utvecklas idéer kring vad vetenskap och gemenskap betyder. Det kunskapsgörande som antas ske genom forskningsinternationalisering och akademisk mobilitet kan inte till fullo förstås som en individuell process utan skall ses som en kulturell, kollektiv kunskapsförhandling.

Att utveckla förstklassiga forskningsmiljöer och därmed också förstklassig forskning antas således vara avgörande för att forskarna kan vara internationellt mobila. Vi behöver emellertid ökad förståelse för motiven till att forskare och lärare i svenska akademiska miljöer väljer att åka utomlands – och vad som händer när de kommer tillbaka. Vidare behövs mer kunskap om de mekanismer som ligger bakom valet av lärosäte att åka till. Inom akademisk kultur har förstås identitetsaspekter samma vikt som i andra sociala och kulturella sammanhang. Hur yngre och seniora forskare resonerar om prioriteringar, värderingar och villkor vid val av till exempel post-doktoral forskning utomlands borde studeras ytterligare ur ett kulturellt perspektiv. För lika mycket som den enskilde forskaren väljer universitet där vi vet eller föreställer oss att excellent forskning pågår, lika stor roll spelar kulturell identifikation och kulturell gemenskap , både avseende universitetet som sådant som den forskargemenskap som finns på plats.

En central aspekt, för en bredare förståelse av de mekanismer som formar internationell akademisk mobilitet bland svenska forskare, är frågor om vilka som åker. Andras och min egen forskning visar att kvinnor har svårare än män att vara mobila. Varför? Å ena sidan uppmuntras en ökad rörlighet bland svenska forskare. Å andra sidan finns starka ideal om jämställdhet, idén om att kunna forska och samtidigt ha familj uppmuntras. Frågan är hur dessa ideal ska kombineras. Problematiken borde ställas på sin spets: Kan forskningsmobilitet och internationalisering kombineras med en jämställdhetspraktik?

Ytterligare en viktig aspekt är forskarens självständighet i relation till arbetsplatsens maktförhållanden. Hur ser det interna karriärsystemet ut inom olika institutioner och vad betyder det ur beroendesynvinkel för den juniora forskaren i relation till sin gamla handledare och övriga kollegor till exempel? Akademisk rörlighet efter disputation kan utmana interna maktrelationer och beroendestrukturer; kort sagt, utmana det svenska akademiska systemets sociala och kulturella uppbyggnad.

En tredje aspekt som i hög grad rör den inom Sverige akademiska kulturen är hur återvändande forskares kunskap tas om hand vid eventuell återrekrytering till Sverige. Sverige är ett kunskapsintensivt land som starkt uppmuntrar internationell mobilitet, men vi vet fortfarande lite om vad människor faktiskt har upplevt och lärt sig under sina utlandsvistelser och hur detta tas tillvara på de svenska arbetsplatserna. Kort sagt, leder utlandsvistelse också till ny och bättre forskning? Kan det vara så att den som åker iväg och kommer tillbaka passar inte längre in, och kan därför inte samarbeta effektivt, hur bra idéer hen än har? Flytten är i sig ett risktagande och dess vinst är i sig osäker. Och kommer man verkligen att få den kompetens och självständighet man hoppades på (även värdemässigt, på nationsnivå)? Och hur emottas sådana erfarenheter inom olika fakulteter och discipliner?

Svaren på ovanstående frågor är grundläggande för att vi ska förstå forskarmobilitetens villkor och effekter inom svenska akademi. För att diskussionen om svensk internationell akademisk mobilitet skall nå bakom policynivå och forskningspolitik behövs en fördjupad analys av akademisk vetenskapskultur, dess villkor och värderingar. Med den kommer en utökad debatt som lyfter fram de bekönade aspekterna av forskningsinternationalisering, hur yngre forskare utvecklar vetenskaplig självständighet och hur återrekryterade forskares kunskaper bemöts efter utlandsvistelse. Vi behöver fördjupa oss i den slentrianmässiga devisen att internationalisering är bra för forskningen och först ta reda på vilka dess faktiska konsekvenser är. Både för den enskilde forskaren och för den mottagande institutionen

/Helena Pettersson, Umeå universitet

 

 

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress publiceras inte. Fält markerade med asterisk (*) är obligatoriska.

Namn*

E-post*

Kommentar

 

Kommentarer

  1. 9 maj, 2014 08:27
    Lennart Johansson skriver:

    Intressant frågeställning men har den inte reda besvarats? En snabb sökning på nätet indikerar att denna eller liknande frågeställningar stötts och blötts sedan drygt 15 år!
    Det torde ändå kunna vara intressant att granska påståendet i sig och att sätta det i det svenska sammanhanget och i synnerhet om jämställdhetsaspekten behandlas.
    Lennart.

    Lennart

  2. 4 maj, 2014 07:46
    Ann Sörlin skriver:

    Tack för hjälp att strukturera tankarna kring ett mycket aktuellt debattområde.
    Ann