Belöningar till samverkan behövs

Sällan har humanistisk forskning haft så mycket att tillföra samhällsdebatten och det offentliga livet som i dag. Samtidigt har samverkan och det som tidigare kallades tredje uppgiften hamnat i bakvattnet. Forskare inom humaniora är ofta experter på att kommunicera, men uppdraget att samverka och agera som kunskapsspridare – som pedagoger i ordets bästa mening – är satt på undantag.

Därför har tankesmedjan Humtank instiftat Humtankpriset, som delas ut första gången i november i år.  

Utmärkelsen ska gå till en akademiker i Sverige som lyft humaniora på ett förtjänstfullt sätt, som lyckats visa att humanistiska kunskaper är viktiga och relevanta – i det offentliga eller i andra former av samverkan.

Kanske handlar det om någon som i kraft av sin sakkunskap lyckats påverka debatten i en eller annan riktning? Och som i förlängningen lämnat bestående avtryck när våra folkvalda så småningom fattar beslut? Blir pristagaren någon som populariserat sina forskningsresultat och nått en stor publik? Eller går utmärkelsen möjligen till någon som omsatt humanistiska kunskaper och insikter i samarbeten med organisationer eller aktörer utanför akademin?

Vem priset går till vet vi den 18 november på Nordiska museet i Stockholm, då pristagaren presenteras i direkt anslutning till en paneldebatt i Humtanks regi om humaniora i samhället. Men i ett första skede ser vi fram emot förslag på personer i det öppna nomineringsförfarande som pågår fram till 28 oktober – information om hur man nominerar finns nedan. I juryn sitter Ulrika Knutson, Kay Glans, Robert Weil och Humtanks Roine Viklund.

Högskolelagens andra paragraf meddelar att i ”högskolornas uppgift ska det ingå att samverka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet samt verka för att forskningsresultat tillkomna vid högskolan kommer till nytta.” Humtankpriset är ett led i vår strävan att stärka humanioras förutsättningar för denna samverkan, inte minst den del av samverkansuppdraget som tidigare kallades ”tredje uppgiften” – alltså forskarens kommunikation med det omgivande samhället.

Traditionellt har flera humanistiska ämnen varit typiska monografidiscipliner. Forskaren skrev, skrev och skrev. Till sist var juvelen färdigslipad, ut kom en bok författad på svenska. Kanske gavs den till och med ut på ett stort svenskt förlag, fick reklam och stort uppslagna recensioner på kultursidorna. Visst, bilden är lätt karikerad. Men tiderna då humanioraforskaren så att säga stod mitt i byn som en ”public intellectual” är i viss mån förbi.

Når då humaniora inte ut i dag? Det gör den förvisso, men inte i tillräckligt stor omfattning. Vi har under de senaste åren sett hur samverkan och i synnerhet kunskapsspridning genom populariseringar, offentliga framträdanden eller egna samverkansinitiativ trängts tillbaka i meriteringsordningar och belöningssystem till förmån för poänggivande publikationer. Flera lärosäten har i sina publiceringsstrategier till och med tagit bort meriteringsvärdet för populariserade framställningar.

Det är givetvis en god sak att resultat granskas kollegialt innan de blir offentliga och att forskningen internationaliseras. Men vi måste balansera denna för naturvetare och medicinare invanda men för humanioraforskare något nyare ordning med stärkta möjligheter att samverka och sprida kunskap. Det måste ge utdelning i karriärvägar, meritering och lönesamtal att ta steget ut i samhället. Annars finns risk att humanistisk kunskapsbildning reduceras till vad historikern Johan Östling mycket träffande kallade ”meriteringsmakulatur” i en artikel för några år sedan.

Och framför allt: humaniora behövs i samhället. Efterfrågan på och behovet av humanistiska kunskaper och insikter är stora. Inte minst i en tid av rekordstort flyktingmottagande, då utmaningarna stavas kulturmöten, språkinlärning, historisk perspektivisering, integration och kommunikation – för att ta ett av många möjliga exempel på områden där humaniora har en viktig roll att spela.

Samtidigt har föreningen Vetenskap & Allmänhet i samarbete med SOM-institutet vid Göteborgs universitet återigen kunnat slå fast att humaniora åtnjuter lägst förtroende (under 40 procent) i befolkningen jämfört med andra forskningsområden (VA-rapport 2014:2, http://v-a.se/2014/06/vetenskapen-i-samhallet-resultat-fran-som-undersokningen-2013/).

Det är dags att ändra på det.

För snart ett år sedan uppmanade Humtank på Dagens Nyheters debattsida landets lärosäten att öka humanioraforskarnas offentliga framträdanden med 25 procent till år 2017 (http://www.dn.se/debatt/universiteten-maste-ta-sin-folkbildaruppgift-pa-allvar/). Den appellen kvarstår. Med Humtankpriset tar vi nu ytterligare ett steg på vägen mot en akademisk kultur och en offentlighet där humanisten med bättre förutsättningar kan agera som kunskapsspridare.

Jonas Ingvarsson, biträdande professor i Medier, estetik och berättande vid Högskolan i Skövde och medlem i tankesmedjan Humtank

Roine Viklund, biträdande lektor i teknikhistoria vid Luleå tekniska universitet och medlem i tankesmedjan Humtank

Magnus P. Ängsal, universitetslektor i tyska vid Göteborgs universitet och medlem i tankesmedjan Humtank

 

Information:

Alla är välkomna att nominera till Humtankpriset 2015. Varje nominering åtföljs av en kort motivering och kan lämnas via någon av följande kanaler:

Twitter: #humtankpriset2015 @HumtankSverige

Facebook: www.facebook.com/humtank

E-post: info@humtank.se

I prisjuryn sitter Roine Viklund från Humtank, kulturjournalisten och författaren Ulrika Knutson, Kay Glans, chefredaktör för tidskriften Respons, och affärsmannen Robert Weil. Läs mer på http://humtank.se/nominera-till-humtankpriset-2015/

  • Författaren
    Jonas Ingvarsson, Roine Viklund, Magnus P Ängsal
    Jonas Ingvarsson, biträdande professor i Medier, estetik och berättande vid Högskolan i Skövde och medlem i tankesmedjan Humtank

    Roine Viklund, biträdande lektor i teknikhistoria vid Luleå tekniska universitet och medlem i tankesmedjan Humtank

    Magnus P. Ängsal, universitetslektor i tyska vid Göteborgs universitet och medlem i tankesmedjan Humtank

Lämna en kommentar

Din e-postadress publiceras inte. Fält markerade med asterisk (*) är obligatoriska.

Namn*

E-post*

Kommentar

 

Kommentarer

  1. 23 oktober, 2015 08:58
    Jonas skriver:

    Hej Hans,
    ursäkta långsam feedback – och bra fråga! Det är ju första utlysningen, så jag skulle säga att det är ganska fritt fram att nominera och motivera. Spontant tänkte vi nog på en humaniora-forskare, men om annan akademiker i någon grannfakultet visat sig på styva linan ska vi förstås låta juryn överväga saken!

  2. 16 oktober, 2015 04:16
    Hans Lundberg skriver:

    Utmärkt initiativ och mycket välbehövligt, bra gjort!

    Fråga om förtydligande:

    Formuleringen ”akademiker i Sverige som lyft humaniora på ett förtjänstfullt sätt” – innebär den alltså att akademiker verksamma inom andra områden än humaniora också kan komma i fråga för priset? Eller är det enbart verksamma inom humaniora som kan komma i fråga?

    Vänliga hälsningar,
    Hans