Internationaliseringen behöver kvalificeras

Det är ett ständigt återkommande mantra att humanister och samhällsvetare är för lite internationaliserade. Men vad innebär begreppet? Vad är det som saknas? Och vad är man faktiskt gör? Riksbankens Jubileumsfond tog med anledning av detta initiativ till en workshop med syfte att försöka finna lösningar. Här presenterar en av initiativtagarna, professor Bo Stråth, ett par tankar om temat.

En analys av evalueringar av forskningen vid svenska lärosäten som RJ låtit göra visar att en vanligt återkommande kommentar i rapporterna är bristen på internationalisering inom humaniora och samhällsvetenskap. RJ ska enligt sina stadgar verka för att främja de internationella kontakterna vilket visar att RJ sedan sin början betonat att internationalisering är viktig. Omvärldsutvecklingen i och bortom Europa har sedan stadgarna skrevs understrukit hur central referensen är. Utvecklingen har emellertid också visat att en tidigare betydelse av internationell som mer eller mindre synonym med mellanstatlig är otillräcklig. Utvecklingen ropar efter preciseringar och nya begrepp som inte bara betonar gränser mellan nationer och stater utan också upplösning av gränser i ett globalt rum. Spänningen mellan det begränsade och det gränslösa, det nationella och det europeiska/globala måste lyftas fram.

Som begrepp blev internationalisering en del av debatten i samband med att nationen blev ett politiskt nyckelbegrepp för snart 250 år sedan. Historien om nationen säger en del om hur vi i dag fortfarande förstår internationalisering och varför begreppet också bär på en del problem. Det historiska perspektivet visar att förståelsen av begreppet internationalisering måste fördjupas om det ska bidra till att höja forskningens kvalitet. Här följer några tankar kring hur det kan göras. En viktig del är förståelsen för begreppets historia. Uppgiften handlar vidare om att se till internationaliseringens forskningsmässiga innehåll, organisering och disseminering av resultat.

Internationaliseringens historiska bakgrund

Den förrevolutionära regimen i Frankrike understödde det amerikanska upproret mot de brittiska kolonialherrarna. Proklamationen av den nya nationen fick en mellanfolklig dimension där inte bara en ny nation utan också två äldre stater var inblandade. Mot den bakgrunden myntade den brittiske filosofen Jeremy Bentham 1780 det nya begreppet international: 

The word international, it must be acknowledged, is a new one; though, it is hoped, sufficiently analogous and intelligible. It is calculated to express, in a more significant way, the branch of law which goes commonly under the name of the law of nations…

Det var för Bentham tydligt att relationer mellan stater inte bara hade en yttre dimension utan också en inre inomstatlig som påverkade relationerna mellan dem. Det var denna inre dimension han ville komma åt med begreppet internationell i stället för interstate, mellanstatlig. Det faktum att imperier och stater ofta var flernationella blev med nationalismen i den franska revolutionens spår ett problem.

Begreppet internationell visade sig emellertid inte vara något alternativ till nationell utan kom snarast att förstärka det nationella samtidigt som det betonade tanken på nationen i en övergripande universell ordning. Problemet med begreppet internationalisering har historiskt gällt frågan om nationen och en gränsöverskridande global eller universell ordning. Problemet har gällt spänningen mellan gränssättning och gränsupplösning, men i praktiken har gränserna mellan nationerna betonats. Problemet är alltjämt med oss.

I två vågor under 1800-talet ville den historiska skolan med Friedrich Carl von Savigny och Werner Sombart som ledande namn ha en tydligare fokusering på nationen i rätts- och samhällsvetenskaperna. Detta mot bakgrund av en växande uppmärksamhet på de sociala problemen i industrialiseringens spår. Enligt historisterna tenderade de sociala problemen att försvinna ur de klassiska och nyklassiska ekonomernas modeller med universella ambitioner och pretentioner. De förde fram nationen som lösning på den sociala frågan, där varje nation utnyttjade sina specifika historiska erfarenheter. Historikernas fokusering på nationen kom som vi vet emellertid inte bara att handla om social integration. Nationella och nationalistiska övertoner blev till slut ett problem som kopplade den sociala frågan till xenofobiska synsätt.

Det kalla kriget främjade sedan internationalisering av ett speciellt slag. Det handlade om internationalisering som utgick från blocktänkande och tävlan genom jämförelse om bästa utvecklingsmodell. Genom komparation fastställdes utvecklingsgrad. Begrepp som u-land, u-hjälp, avkolonisering och modernisering blev modeord när samhällsvetenskaperna understödde en underförstådd tävlan mellan länderna, och mellan Öst och Väst, om vilka som var mest utvecklade och hur man skulle hjälpa andra länder att bli lika utvecklade. Den internationella jämförelsen förstärkte paradoxalt nog den nationella lösningsramen som den historiska skolan börjat utveckla. Den överordnade berättelsen hette modernisering, globaliseringsberättelsens föregångare.

Med det kalla krigets slut fick internationaliseringen under 1990-talet ny mening. Internationaliseringen blev starkt ekonomistiskt underbyggd med det nya nyckelbegreppet globalisering. Den ideologiska dimensionen i samhällsvetenskaperna och de ekonomiska teoriernas argument för globalisering var inte mindre framträdande än den varit under det kalla krigets moderniseringsbegrepp. Jämte globalisering var europeisering ett slagord när teorier utvecklades för att beskriva, förklara och bekräfta att nationerna var på väg att försvinna ur historien.

Den samhällsvetenskapliga berättelsen kring globalisering och europeisering förlorade i trovärde efter kollapsen av de finansiella marknaderna 2008 och den efterföljande eurokrisen, där den inledande ekonomiska krisen blev en politisk kris och till slut en värdekris, som betonar spänningar mellan Öst och Väst och framför allt mellan Nord och Syd.

Humaniora och samhällsvetenskap står i dag inför nya frågor kring dessa spänningar och kring nationernas återkomst som xenofobisk, etnisk nationalism. Uppmärksamheten förskjuts från transnationella finansiella strömmar till nya accelererande strömmar av människor som flyr nöd, förföljelse och krig, strömmar som beskrivs som hot och problem.

Den normativa frågan om syftet med internationaliseringen kunde kanske utgå från en historisk ram som denna när frågan ställs i den underförstådda meningen att hävda att internationalisering är viktigt och nationalism potentiellt farlig. Ja, internationalisering är viktigt, men internationalisering är inget neutralt begrepp. Just därför är det viktigt att humaniora och samhällsvetenskap tar sig an frågan om internationalisering med kritisk, kontextualiserande och historiserande blick som betonar både möjligheter och problem med begreppet.

Vad är internationalisering?

Snart sagt alla forskare inom humaniora och samhällsvetenskap har i dag internationella kontakter. Målet med internationaliseringen måste därför gå utöver ett mer eller mindre omfattande internationellt kontaktnätverk, vilket i dag redan är en självklarhet. Målet bör således gälla internationaliseringens forskningsmässiga innehåll, internationaliseringens forskningsmässiga organisation samt den internationella publiceringen.

 

Innehållet

Metodologisk individualism är ett begrepp som utvecklades i kritik av de neoklassiska ekonomi- och samhällsvetenskapernas fokusering på individen som rationellt handlande aktör, ”economic man”. Kritiken hävdade att man glömde bort individen i sitt sociala sammanhang. Analogt skulle man kunna tala om problemet med metodologisk nationalism, där nationen utgör forskningens självklara byggsten och man glömmer bort nationerna i sitt globala sammanhang. Jämförande analyser har ofta gällt komparation mellan nationer vilken snarast bekräftat den metodologiska nationalismen. Naturligtvis handlar inte kritiken om att tänka bort nationen som historisk enhet, men att problematisera begreppet genom fokus på gränsöverskridande regioner, subnationella såväl som supranationella organisationsformer, institutioner, normer och aktörsmönster. Hur kan politiska institutioner med klara gränser kombineras med kulturell gränsöverskridande öppenhet? Vilka historiska mönster urskiljs i en sådan fråga? Vilken grad av öppenhet har ekonomierna och handeln haft historiskt? Den frågan kunde problematiseras i ett kritiskt perspektiv på slagord som frihandel och protektionism.

I ämnesområden som filosofi och religionsvetenskaper kan internationalisering handla om frågor kring värden och normsystem för kulturkretsar och civilisationer snarare än nationer, om kulturmöten i den dubbla meningen som i det svenska ordet mot – varifrån möte härleds – som på engelska behöver två ord för att täcka hela betydelseskalan: towards och against. Uppgiften för framtida forskning kunde vara att problematisera gränsbildningar och överskridande av gränser kring begrepp som imperium, nation, klass, kultur och religion. Här kunde med fördel nyare forskningstrender inom postkoloniala studier tjäna som en referenspunkt.

Organisationen

Här kan man tänka sig hela skalan: från individuella projekt med internationella frågeställningar, svenska forskningsprojekt med flera forskare med internationellt tema till internationella projekt där svenska forskare samordnar sina frågor och undersökningar med forskare i andra länder. Principen i det senare fallet har länge tillämpats inom de europeiska ramprogrammen, men nackdelen med dem är att utlysningarna avser relativt snäva policynära ämnesområden där möjligheterna att öppna för nya frågeställningar och/eller kritiska och ifrågasättande perspektiv är begränsade.

Publiceringarna

Detta skulle vara mycket lättare om forskarna arbetade med medvetna strategier kring innehåll och organisering. Men det är samtidigt nödvändigt att mera ingripande fundera kring vad vi menar med internationell publicering. Vilka kvalitetskriterier ska gälla? Räcker det med publicering på engelska för att automatiskt ge forskare internationell profil? Vilka mål bör organisationer som exempelvis RJ sätta? Ytterligare en viktig fråga är förstås hur internationell publicering bidrar till att forskningsresultat sprids och till att forskare deltar i och påverkar den internationella debatten.

  • Författaren
    Bo Stråth
    Bo Stråth var mellan 2007 och 2014 Finlands Akademis distingerade professor i Nordens, Europas och världens historia vid Helsingfors universitet. Han sitter i dag i RJ:s styrelse och i beredningsgruppen för historiska vetenskaper.

Lämna en kommentar

Din e-postadress publiceras inte. Fält markerade med asterisk (*) är obligatoriska.

Namn*

E-post*

Kommentar