• Nya miljöer behövs för att stärka humanistiska forskningsanspråk

    Anders Ekström vill se fler fria humanistiska institut där forskning, relevanta institutioner, politik och opinionsbildning möts kring angelägna kunskapsområden. Bristen på sådana miljöer har skapat en så stor avsaknad av kunskap att politik ibland bygger på rena myter. Med förtätade humanistiska miljöer, avancerade forskningsinstiut som inte väjer får ämnes- och fakultetsgränser kan ny kunskap vinnas skriver han. Genom att stärka sådana institut kan såväl genomslagskraften, som dynamiken och forskningens relevans öka. Men då måste humanister börja att hävda sina kunskapsanspråk.

  • Än finns tid för en offensiv humaniorapolitik!

    Jonas Harvard, talesperson för tankesmedjan Humtank, tipsar nya forskningsministern om var det finns anledning att satsa om man verkligen vill lösa några av de utmaningar som samhället står inför. Kanske är det dags för en humanioramiljard, frågar han sig. För det behövs satsningar på alltifrån andraspråksinlärning till nyanlända till ökade kunskaper om hur vi möter klimat- och miljöhot.

  • En nationell tankesmedja för humaniora har bildats!

    Vår tid är en tid för humaniora. De omvandlingar vi ser omkring oss har teknologiska, sociala, geopolitiska, ekonomiska och miljömässiga förtecken, men för att förstå och hantera dem i all deras komplexitet måste även humanistiska kunskaper lyftas fram. Att förstå och diskutera människan och hennes olika roller, uttryck och relationer, såväl historiskt som i samtiden, är nödvändigt för att på ett konstruktivt sätt anta dagens stora utmaningar inom till exempel miljö, medicin, digitalisering, utbildning och integration/migration. Så inleder Humtank sitt första inlägg här på webbplatsen. De kommer att arbeta för att strategist flytta fram humanioras position i offentligheten. Den 3 april lanseras de.

  • Historikerna och den digitala utmaningen

    Den digitala vändningen kommer att bli betydligt mer genomgripande än tidigare så kallade vändningar inom den humanistiska forskningen. Snarast kan digitaliseringen av humaniora jämföras med vad de kvantitativa metoderna gjorde för historieämnet under 1960- och 1970-talet. Detta menar Kenneth Nyberg som tillsammans med Jessica Parland-von Essen driver sajten digihist.se. Digitaliseringen innebär en kraftfull vidareutveckling av humanioran – och detta har vi ännu inte riktigt förstått till fullo, menar han. Den modell vi haft för vad forskning och undervisning är, måste därför uppdateras och de fundamentala frågorna ställas på nytt. Läs hela hans inlägg

  • Hedersvåldet och forskarnas relevans

    Docenten i etnologi Simon Ekström (författare till Hedersmorden och orden) frågar sig vilken roll forskare kan ha i debatter som den om hedervåldet. Kanske saknar forskare både de teoretiska och de begreppsliga redskap som behövs för att både erkänna och dröja vid våldet? I så fall är det inte konstigt att forskare inte längre uppfattas som seriösa deltagare i en diskussion om faktiskt hedervåld, skriver Simon Ekström.

  • Humanister borde räkna mer!

    Den kommer ständigt nya böcker om humanioras kris. I Till vilken nytta? har man efterfrågat allt ifrån mer självreflektion till bättre latinkunskaper för att göra humaniora mer samhällsrelevant. Jag tror att ökade sifferkunskaper kan stärka humanioras roll.
    Det skriver Henrik Höjer, humsam redaktör på Forskning & Framsteg som varnar för ett allt mer utbrett ointresse för siffor och kvantitativa analyser bland humanister. Det ointresset kommer på sikt att marginalisera humanister, tror han.

  • Humanioras möjligheter – diskussion utifrån ett par böcker

    Riksbankens Jubileumsfonds vd Göran Blomqvist har läst tre böcker om humaniora och dess framtid. Fler borde läsa och diskutera dem, för humaniora kan och bör spela en större roll för fler än humanisterna själva. Själv ser han fram emot ”Humanities World Report” (där Arne Jarrick deltar). Resultaten kommer att ge en bild av vad humanistisk forskning handlar om, vad den uträttar och dess framtida möjligheter. Samhällsvetarna har tidigare gjort liknande kartläggningar och genomlysningar, som har resulterat i ökad synlighet för och bättre kännedom om deras forskning. I en av böckerna Göran Blomqvist läst betonas dessutom problemet med att humanioras perspektiv tenderar att uteslutas redan på förhand. Samtidigt är det ibland oklart vad ett humanistiskt perspektiv innebär och vilken kunskap som ges. Där måste humanisterna själva bli bättre på att förklara vad de kan, menar Göran Blomqvist.

  • Varför söker forskare inom humaniora inte ERC-anslag?

    På det europeiska forskningsrådet ERC:s webbplats finns omfattande statistik om både sökande och de som beviljas anslag. Ansökningar med koppling till Sverige klarar sig bra i Life Sciences och Physical Sciences and Engineering. Utfallet för Social Sciences ser också ok ut. Däremot ser det inte bra ut för humaniora. Svenska humanister har inte tillnärmelsevis varit lika framgångsrika som sina kolleger inom andra forskningsområden. Utfallet är också sämre än för humanister från i huvudsak jämförbara länder som Nederländerna och Danmark.

  • Humanioras kris, tur och retur

    Sverker Lenas har skrivit ett par sak- och synpunktsrika artiklar om situationen för humanistiska ämnen vid svenska universitet och högskolor. Det är bra att en oberoende journalist gör denna genomlysning. Enligt min mening har grundutbildningen inom humaniora mycket stora problem, och de beror alldeles uppenbart på bristande resurser. Detta förhållande har med all tydlighet klarlagts i […]

  • Låg självkänsla trots viktig forskning

    Av Li Bennich-Björkman, professor i statsvetenskap, Uppsala universitet Ryktena som föregick höstens forskningsproposition var intensiva i forskarvärlden. Försöken att när den väl presenterades 23 oktober 2008 uttyda dess underliggande budskap – det uttalade är enkelt, mer pengar men också mer centralisering – pågår alltjämt. Betyder den, trots det, magra utdelningen till humaniora och samhällsvetenskap att […]